fredag 7 mars 2014

P. Owe Petersson om när Uddevalla stod i centrum.




1814 "En lysande tid"!




Av P Owe Petersson
P. Owe Pettersson kan sitt Uddevalla.

Varken förr eller senare skulle så mycket förnämt folk samlas i Uddevalla som under den period då staden stod värd för alla som samlats runt Sveriges erövring av Norge!
Och under sommaren 1814 fick Gustafsberg sin mest omskrivna och lysande säsong!

Bakgrunden var följande
Sedan riksdagen i Örebro 1810 var den franske marskalken Jean Babtiste Bernadotte Sveriges kronprins Karl Johan.
Under hans befäl hade  den svenska armén besegrat Napoleon i slaget vid Leipzig 1813.

Danskarna som hållit på Napoleon fick i freden i Kiel avträda Norge, som hade varit danskt lydrike i 550 år, till Sverige.

 Norge såg nu en möjlighet att bli självständigt och den 17 maj 1814 antog man på gården Eidsvold en ny grundlag och införde monarki med  den danske prinsen Kristian Fredrik som kung!
Detta kunde  Kronprins Karl Johan inte acceptera  och kriget var ett faktum!

Karl den XIII var skröplig efter ett slaganfall (1809) men ville vara i närheten av  krigsskådeplatsen när kronprinsen Karl Johan ledde fälttåget mot Norge.


Uddevalla låg bra till och hovet med all tillhörande regeringspersonal förlades hit! Samtidigt kom en lång rad ambassader och utländska sändebud till staden – som bara 8 år tidigare varit en enda ruinhög!

Dessutom passerade stora arméförband  genom staden på väg mot den väntande fronten mot Norge!
Många högre, oftast adliga befäl (med uppvaktningar!)  skulle  inkvarterades hos stadens borgare medan manskap fick ta det som verkligen klagande bönder mäktade erbjuda!
 

På kvällen den 21 juli kom Kronprins Karl Johan och inkvarterades i köpman Lars Wennerbergs hus vid torget – nuvarande rådhusets västra flygel där Rådhuskaféet nu ligger!
Omedelbart inledde han en storpolitisk debatt med utländska sändebud. Depescher sändes ut över Europa  av vilka framgår att det ” ej gick att finna vackrare trupp ”än den svenska armén – sant nog - ty Karl Johan hade redan hunnit uträtta storverk!

Stämningen var spänd - kurirer sändes med bud till normännen som anmodades att uppge Eidsvoldsförfattningen.
Kanske spelade brevet till Karl Johan från hans franska väninna Madame de Stael en avgörande roll; hon vädjade till Karl Johan att acceptera författningen.
Kronprinsen lät sig bevekas och i hans sista bud till normännen medgavs dessa  egen riksdag  och  storting! Detta innebar faktiskt större frihet för norrmännen än under dansktiden!

Lördagen den 23 juli anlände så kungaparet med uppvaktningar – drottningen med inte mindre än 32 vagnar - inalles omkring 100 personer, många förnäma ståndspersoner med adlig börd - och ett 40-tal hästar!
Kungaparet inkvarterades i Åbergska huset vid torgets sydvästra hörn – mest för att majestätet där inte behövde gå i trappor!

Trots sin skröplighet deltog Konungen i krigståget mot Norge medan Drottningen badade och idkade sällskapsliv på Gustafsberg och i staden.
Sedan fästningen i Fredrikstad fallit efter en samlad attack av armén och flottan och normännen förlorat i slaget vid Moss tågade Karl Johan mot Kristiania.

 Danske prins Kristian avstod i det läget från tronen och den 30 augusti var allt över – då var Karl Johan tillbaka i Uddevalla.

Samma dag hölls tacksägelsegudstjänsten i kyrkan i närvaro av kungahuset, regeringen, generalstaben, hovet, utländska sändebud- en lysande skara  vars like aldrig förr eller senare skådats i staden!
Bland många andra ambassadörer märktes den kulinariskt intresserade  ryske storfursten  Stroganoff  ( biff Stroganoff !).

Det anges att borgerskapet verkligen på ett storslaget och generöst sätt hade goda möjligheter för att på bästa sätt underhålla de förnäma sällskapen med festligheter, mottagningar, soaréer och baler! 

Tydligen hade staden och dess invånare  repat sig  ekonomiskt efter bakslaget med den så förödande branden bara 8 år tidigare!!

Så den fred, som Sverige  haft sedan dess,  ringdes in med våra kyrkklockor från klocktornet på Klocktornsberget!

.

Men sommaren 1814 var en  lysande tid för staden och Gustafsberg!
Drottningen Hedvig Charlotta och Kronprisen Karl Johans  nu  15-årige son ,prins Oskar ,sedermera Oskar I badade på Gustafsberg.

Tursamt nog hade Gustafsberg rustats upp, två ny bad hus hade byggts av Barnhusstiftelsens driftige direktör, Peter  Brunjeansson: ett  nytt badhus med 6 badrum  med de välkända badkaren  och ”toilette-rum ” för omklädning  där det nuvarande vandrarhemmet ligger fast lite ut i vattnet med bryggförbindelse.

Ett mindre badhus, det röda vid ångbåtsbryggan, med sju rum stod klart  med två rum avsedda för fattiga ”fribadare”! 

Drottningen badade praktiskt taget varje dag och baden tycktes göra henne  gott!
Hon spelade gärna schack med barnhusläraren Gunnar Wennerberg, ( broder till köpmannen Lars, och fader till Gluntarnas Gunnar Wennerberg ), som hon trivdes så väl med att hon lovade honom det första lediga pastoratet! Han fick  också  det goda pastoratet Lidköping redan påföljande år, 1815.

En anekdot vill berätta att drottningen behövde en s k salopp, en sorts morgonkappa och att hon ville ge instruktioner till den tillkallade skräddarmästaren. Denne blev mycket förnärmad; han visste nog hur det skulle göras för han hade sytt en morgonkappa till självaste fru Engelke!

Sant är däremot att Drottningen avlade ett besök hemma  hos bondeståndets talman riksdagsmannen Lars Olsson i  Herrestad.
Ett alldeles unikt ”hembesök” med tanke på den tidens ”drottningprotokoll”!!
 Lars Olsson hade varit mycket framgångsrik som talman och fått med sig ett motspänstigt  bondestånd i samband med genomförandet av regeringsformen 1809.
Sådant  belönades med konungslig gunst och senare blev Lars Olson den förste ur bondeståndet som blev dubbad till Riddare av Vasaordern!
En minnestavla av Lars Olsson- utan tvekan en märkesman - finns numera i Herrestads kyrka.

 Den 5 september avreste Karl Johan och regering till Stockholm och  den 7, också kungaparet.
Staden återgick till  vardagen och en rätt bekymmersam tid –men det är en annan historia