tisdag 12 augusti 2014

Torstens nya bok om det hårda livet på Vrångsholmen






 


Torsten Sigfridsson har ägnat sig åt udda forskning som väckt stor uppmärksamhet.  Han blev rikskändis när han skrev boken om Mjölkbordens historia. Pissekurens historia, Per Albintorpens historia. en bok om Ballbomöblerna och blyertspennans historia. Han har tidigare varit  fastighetschef i Lysekil under åren 1983 -1987 och även i Strömstad. Han bor numera i Uddevalla och har fått  flera utmärkelser och priser, framträttt i TV  samt är flitigt engagagerad som föredragshållare. Torsten Sigfridsson är nu klar med boken om pojkhemmet på Vrångsholmen utanför Grebbestad. Det är inga fina interiörer som blottas.  
Tack Torsten för att Bohus-Postens läsare får ta del av denna intressanta forskning om en mörk sida  i Bohusläns skärgård.  Texten återges utan bilder.

Vrångsholmen

 Ett helvete för göteborgspojkar

Svenska filantropin som föregick välfärdssamhället kunde märkas under tidigt 1800-tal. Under 1830-talet expandera filantropin. Den bekämpade inte bara fattigdomen i allmänhet utan fokuserade på vissa samhälleliga problem och vissa målgrupper. Undervisning av fattiga barn var ett område.

I  Göteborg hade Commendören William Chalmers (1748-1811) som arbetat i fattighetskommitén i Frimurarnas Johannesloge sett att det gått trögt. Han bestämde därför i sitt testamente som barnhusdirektionens ordförande Pher Dubb skrev att hälften skulle gå till inrättande av en industriskola för fattiga barn som kunde läsa och skriva. Bägge var överens om att tiggerit aldrig kan hämmas om inte barnen först undervisas i de utvägar som finns att förvärva sitt bröd . Chalmers var intresserad av skolreformatorn Carl Ulrik Broocman (1783-1812) som lovordade industriskolorna som riktade sig till fattiga barn. Barnhusdirektionens ordförande Dubb lade 1823 efter att Chalmers bröder hade avlidit fast riktlinjerna för industriskolan.
                    1) Fattiga barn skall undervisas gratis.
                    2) I undervisningen skall  Lancastermetoden användas.
                    3) Göteborgare skall endast få tillträde till undervisning.
                    4) Frimurarbarnhusets barn bör få förtur till undervisning.

Den Chalmerska industriskolan blev1829-1882 Chalmerska slöjdskola, 1882-1914 Chalmers tekniska läroanstalt, 1914-1937 Chalmers tekniska institut och slutligen 1937 Chalmers tekniska högskola. Efter1834 försökte Barnhusdirektionen återställa skolan att bli en arbetsskola för  fattiga barn och få bort det ” lärda kramet”, men det kom aldrig att genomföras.

Inriktningen på undervisningen skulle var lantbruk, sjömanskap, fiske samt hantverk. Åren 1823-1825 kom verksamheten vid Chalmerska industriskolan i gång. Från fattigvården överfördes den redan etablerade spinnskolan, svarv- och ritningsutrustning införskaffades. Startskottet i Göteborg för yrkesundervisning av fattiga barn hade startat.

Räddningsinstitutet å Hisingen

Fattigdomen slog hårt mot samhället, tiggeri och småstölder av barn in på 1800-talet i bl a Göteborg blev utbrett. Dessutom ökade invånarantalet i Göteborg från 13 tusen 1820 till 22 tusen 1840. Tanken att starta ett räddningsinstitut för pojkar från Göteborg uppstod bland några ledamöter av Sällskapet Orphei vänner i Göterborg år 1844. Behållningen från en soare på 960 riksdaler  anslogs till att starta ett räddningshem. Sällskapet Orpheis vänner som startat 1826 var mycket populär i Göteborg och drog många ledande personer till sig.

Räddningsinstitutet skapades för att tvångsvis omhänderta fattiga och svårt försummade barn och ungdom upp till 15 år. Ett filantropisk synsätt ansågs de förutbestämda till brottsligt eller asocialt liv oavsett om de begått brott eller ej. Omhändertagande betraktades inte som straff utan som en
förmån. Av behandlingsmetoderna var inlåsning och stryk de vanligaste förekommande. Den unge gossen skulle uppfostras till gudsfruktan och arbetsamet. Skillnaden mellan fattiga och vanartiga  barn är alltså hur man ser på vanartiga barn. Fattigdom är i båda fallen orsaken.

Räddningsinstitutet förlades 1847 efter provisoriska lösningar i Lundby kommun på Hisingen. Pojkarna skulle inte placeras för nära forna bekantskaper och i en lantlig miljö.

Vid sidan av arbetet i jordbruk och senare tillkommen trädgårdsskötsel fick pojkarna skolundervisning. Viss slöjdundervisning som hade anknytning till jordbruksarbetet, infördes utanför skolundervisningen. Fostran skulle forma gudfruktiga och arbetsamma pojkar. Vad gudfruktigheten gällde kunde man erbjuda såväl vanliga som laestadianska läroböcker.

Då rymningar började förekomma in på 1860-talet, ibland i form av rymningsepidemier, infördes särskild dräkt för skyddslingar som var av svartrandig mollskin med rockkrage och ärmuppslag av grått tyg. Anstalten kunde genom att den fick telefon 1893 få en snabb förbindelse med yttervärlden. Räddningsinstitutes  straffjournal talar om när barn agats och varför.

Kopian av utdraget ur straffjournalen från Räddningsinstitutet från Hisingen 1909 var  att aga var vanlig redan då. Kopia: Region- och stadskontoret, Göteborg. Förteckning på fädernas yrken tyder att eleverna kom från fattiga hem. Kopia: Region- och stadskontoret, Göteborg. 

Omläggning av verksamheten vid Räddningsinstitutet å Hisingen

1876 tog Räddningsinstitutet å Hisingen ett radikalt beslut att förändra inriktningen från jordbruk till slöjd. Det byggde på att man funnit att pojkarna sökte sig tillbaka till Göteborg efter att man slutat vid Räddningsinstitutet. Där passade en slöjdutbildning bättre än en jordbruksutbildning. Man satsade på grovslöjd som bestod mestadels av tillverkning av kärror, vagnar och allehanda åkredskap varjämte man åtog sig reparationsarbete från kringboende lantmän.

Så sent som 1904 gjordes en omfattande tillbyggnad och reparationer av manhuset vid Räddningsinstitutet å Hisingen. Dessvärre  hade det långt stått klart att institutets  läge  inte var så  bra som det var ifrån början. Då var det en lantgård ute på landet, men alltför nära staden. I slutet av 1800-talet hade bebyggelsen i Lundby börjat komma allt för nära institutet. När den organiserade egnahemsverksamheten, med stor närhet till institutet, i början av 1900-talet satte sina spår i Lundby är det helt naturligt att institutet började se sig om efter ett annat bättre läge. Vidare kom Lundby kommun att införlivats med Göteborg stad 1906.

Ny barnavårdslag 1902

Genom 1902 års  barnavård infördes skyddshem, då omhändertagande av barn differentierades, så att barnhem inrättades för föräldralösa barn, skyddshem för vanartiga barn och uppfostringsanstalt för den som har begått brott. Anstalten Bona i Karlsby för pojkar och Vibäckshemmet i Malmbäck för flickor. I Sverige  var skyddshem från 1902 fram till omkring 1940 en typ av förbättringsanstalt för vanartiga barn. När räddningsinstitutet å Hisingen blev skyddshem begärde Göteborgs stad att få använda det som skyddshem för Göteborg stad. Institutet förbehåller sig en ersättning av staden från 1903, utöver det stadgade statsbidraget med 200 kronor per år så länge pojken vårdades på skyddshemmet. Ersättningen ändrades till 300 kronor per elev och år av Göteborgs stad år 1909.

Göteborgs stad fick välja två ledamöter i Räddningsinstitutets styrelse, en av dem var majoren Emil Wockatz  (1859- 1950) som var officer vid  Kungl. Bohusläns regemente 1879-1914 och var styrelseledamot i Räddningsinstitutet å Hisingen 1905-1914 som sedermera drev Vrångsholmens skyddshem.. Wockatz hade stor kännedom från att driva liknande inrättningar.

Vad som lagen exakt menar med begreppet vanartad är inte klart uttalet. Men om man ser till orsaken till intagningen på skyddshem utgör tjuvnadsbrott den vanligaste orsaken. Därefter kommer skolk från skolan och orsaker som elakhet, lättja, lögnaktighet och liknande omdömen. Övriga orsaker som förekommer är otukt, slagit föräldrar, vandalism och anläggande av skogsbrand. Alkoholmissbruk verkar inte ha förekommit, men förselse fylleri fanns med.

Emil Wockatz startade 1906 och hans hustru Karin, född Dähn Kragenäs Skyddshem med uppgift att till vård och fostran mottaga vanartade flickor, främst från Göteborgs stad. Paret Wockatz hade sedan några år arrenderat Kragenäs gård.

Emil Wockatz hade erfarenhet från av att driva en likande institution. Under åren 1896-1905 hade nämligen han och hans broder Justus drivit en uppfostringsanstalt för vanartade pojkar i Skogs socken i Gävleborgs län.

På Kragenäs gårds mark uppfördes en byggnad som tjänade både som skola och ett hem för flickorna. 15 elever togs från Göteborg stad och 8 från länet i övrigt. Utöver lagstadgad  skolundervisning fick flickorna undervisning i huslig ekonomi och kvinnlig slöjd och fick deltaga i alla inom hemmet förekommande sysslor. Även mjölkning, ladugårdsskötsel och jordbruksarbeten ingick, sysslor som utfördes på Kragenäs gård några stenkast från skyddshemmet.

Skyddshemsbyggnaden  på Kragenäs uppfördes delvis av virke från Adolf Erik Nordenskölds (1832-1909) forskningsfartyg Vega sedan  den gått genom  Nordsjöpassagen och kommit hem  till ett varv i Göteborg 1895 som arrenderades av Emils bror, skrothandlaren Carl A Wockatz. Vegas gamla styrhytt stod en tid uppställd på skyddshemmet skolgård. Fartyget såldes vidare efter varvsreparationen till norrmanen Thore Dahl i Sunderfjord. Denne sålde Vega till herr Robert Kinnes i Dundee. Den 31 maj 1903 krossades Vega av isen i Mellville  Bay, Davis Strait och sjönk i klart och rent vatten. Hon stupade på sitt stridsfält Ishavet och slapp ligga och ruttna upp.

Emil och Justus bror skrothandlaren Carl A Wockatz (1849- 1909) hade innan sin död uttalat en önskan om en grundläggning av ett barnhem, främst för barn födda utanför äktenskapet och i första hand från Göteborg. Efter att barnhemmet från 1910 bedrivits i förhyrda lokaler inköptes 1911 en liten gård, Hogar gård, Lur socken i närheten av Kragenäs gård. Sedan ekonomibyggnaden rivits byggdes på dess plats en storstuga, som utgjorde samlingsplats för barnen och anställda. Vidare togs gårdens mangårdsbyggnad efter om- byggnad i bruk som skola och som en barnavdelning. Två byggnader nyuppfördes i vilken varsin barnhemsavdelning inrymdes. En ny ekonomibyggnad uppfördes, men den brann ner och kom aldrig att nyttjas. Barnen fick i stället lära sig ladugårds-, trädgårds-, och jordbruksarbete på Kragenäs gård. Ritningarna för byggnaderna gjordes av Anna Wockatz bror arkitekt Willi Dähn och barnhemsverksamheten kunde börja bedrivas på Hogar  år 1913. Styrelsen för stiftelsen Carl A Wockatz barnhem bestod av Justus och Emil Wockatz med Emil som chef. Carl A Wockatz barnhem drevs fram till 1955. En krypta finns på barnhemmet där det står ”Tack och förlåt”. Carl A Wockatz är begravd på gamla Örgryte kyrkogård.

Göteborg stad köpte 1920 Lingatans egendom vid Gullmaren för att där inrätta ett skyddshem för pojkar. Vid denna tidpunkt hade svårigheterna att placera vanartiga pojkar väsentlig mån övervunnits, varför man istället tog Lingatan i anspråk för ett skyddshem för flickor 1922. När verksamheten varit i gång en tid vid  Lingatans skyddshem för flickor vid Gullmaren, tunnade elevantalet på Kragenäs skyddshem av. Åren 1925-1926 togs elev från Göteborg och Bohus läns landsting och i mån av tillgång från övriga delar av landet in. När Kragenäs skyddshem lades ner 1927 kom dessa skollokaler som användes för flickor vid skyddshemmet att användas som skola för eleverna vid Carl A Wockatz barnhem. Den senare tillkomsten av skyddshem för flickor och andra lösningar vid avvecklingen av sådana skyddshem är till stor del betingat av den lägre graden av kriminalitet hos dessa som därmed givit lägre elevantal. Tolkningen av begreppet vanart för flickor har  också ansetts svårt.

Jordbruksfastigheten Vrångsholmen köps och man infordrar anbud om byggande av skyddshemsbyggnad

Vid sammanträde den 29 maj 1908 företedde herr Wockatz ett den 20 i samma månad dagtecknat köpekontrakt, varigenom förre sjökaptenen Mikael Lind till institutets styrelse, under förutsättning att detsamma före den 1 juli 1908 godkände kontraktet, försålde ett halvt mantal Vrångsholmen i Tanums socken och härad av Göteborg och Bohuslän för en köpeskilling av 20.000 kronor med tillträde den 14 mars 1909. Styrelsen beslöt enhälligt att godkänna innehållet i detta köpekontrakt, i följd varav däri omförmälda egendomsköp skulle anses som avslutat och egendomen för sällskapets räkning förvärvad att användas till plats för ett nytt skyddshem. Vrångsholmen låg 4 km från Tanum, och hade cirka 20 tunnland inägor, 40 till 50 tunnland skog, berg och utmark liggande omedelbart invid Tanumskilen och havet med 2/3 vatten- och 1/3 landgräns, skog till husbehov samt goda åbyggnader.


En beredning till tillsattes av ord Hugo Andersson, Elfström. Fallenius och Wockatz att utreda frågan om uppförande att ett skyddshem för gossar på den nyförvärvade egendomen

Beredningen gjorde den 1 januari 1909 ett förslag på fullständiga  byggnadsritningar, arbetsbeskrivning och byggnadskontrakt, utarbetat med stöd av statens normalplan och granskat och godkänt av arkitekt C.F. Ebeling. Detta förslag blev med vissa förändringar godkända av styrelsen och beslutade infordra anbud vilka skulle vara styrelsen tillhanda den 1 mars 1909. Vid
samma sammanträde meddelades att styrelsen erhållit lagfart på egendomen Vrångsholmen. Gården utarrenderades på  ett års tid från den 1 mars 1909 till sin förre ägare mot 600 kronor och på övriga villkor.

Carl Friedrich August Heinrich Ebeling var född i Svedala den 21 jan. 1860 och var elev vid Halmstads gjuteri 1876-79 och gick HJ. Berwalds förberedande kurs 1884 och tog arkitektexamen KTH 1888. Han var anställd som ingenjör vid drätselkontoret i Göteborg.

Till entreprenör för nybyggnaden av Vrångsholmen antogs i mars 1909 byggmästare Joh. M .Andersson, egentligen. Johan Magnus Andersson. Byggmästare Andersson erbjöd sig att bygga ett tvåvånings trähus i timmer med källare och vind om samanlagt 900 kvm för 35.000 kronor. För anläggning av värmeledning samt ventilations- och avloppsledning antogs  till  entreprenör Värmeledningsaktiebolaget Celsius mot ett betingat pris av 7.680 kronor. Vattenlednings och badrumsanordningar utfördes av firma A.J.G. Bissmark o. Co. Som kontrollant bestämdes att anlita för  byggnads- samt över värmelednings- och övriga anordningar stadsingenjören August Carling i Strömstad.

Byggmästare Johan Magnus Andesson var född  1857-11-29  i Östra Eneby i Östergötland län. Han flyttade till Stockholm vid 23 års ålder och arbetade där som snickeriarbetare omkring åren 1880-1885. Därifrån flyttade han till Lundby socken, samma socken som Räddningsinstitutet å Hisingen låg. Han flyttade vidare till Karl Johans församling i Göteborg 1899 -10- 26. 1899 fick han entreprenaden på gamla tullhuset i Strömstad. 1905-11-24 flyttade han till Strömstad. 1905 fick han entreprenaden på tingshuset i Strömstad. Under sin vistelse i Strömstad  var han ledamot i drätselkammaren och byggnadsnämnden 1905-1907. 1907-11-07 flyttar han till Oskar Fredriks församling I Göteborg och gifter sig 1907-12-28 med Gerda Maria Hansson född 1878 i Lundby socken.  Jag har inte kunnat finna att byggmästare John. M. Andersson hade någon byggnadsteknisk utbildning, möjligen kan han ha skaffat den under sin tid i Stockholmstrakten  eller i Göteborg. Han var en duktig hantverkare som gjorde skåp som finns bevarade än i dag. Vidare fick alla hans barn vidareutbilda sig , tre till ingenjörer , varav två gick på Chalmers tekniska institut. Andersson startade upp Strömstads trävaruaffär och hade därmed goda kontakter i branschen. 1909 fick han entreprenaden på Vrångsholmen skyddshem. Han flyttade tillbaka till Strömstad 1911. Åren 1917-1918 var han ledamot i Strömstad  stadsfullmäktige men avgick på grund av dålig hörsel, som innebar  att han hade svårt att följa förhandlingarna. Sveriges senaste stadsbrand inträffade i Strömstad 1920. Det var en tid arbetstillfäll en gavs. Många hus skulle åter byggas. 

År 1926 flyttade han åter till Oscar Fredriks församling i Göteborg. I Göteborg flyttade han från
Oscar Fredriks församling till Annedal 1928. 1929 till Johanneberg och slutligen till Gamlestaden 1937 där han avlider 1941. Som pensionär köpte och sålde landshövdingehus i Göteborg.

Att byggmästare inte hade någon teoretisk utbildning var vanligt på den tiden. Den legendariska göteborgsbyggmästaren Johannes Andersson mera känd som bostadsbristen ”Bostadsbresta”var en. Vid 7 års ålder fick han börja arbeta. Först som skjutspojke. Efter ett mellanspel på ett vinlager kom han i snickarlära. Han gick sedan till sjöss som timmerman, såg världen, gick i land och blev storbyggmästare. Johannes Andersson byggde 48 hus huvudparten landshövdingehus, de flesta i Masthugget i Göteborg. Inte illa av en man som varken kunde läsa och skriva. När hans son började småskolan lärde sig Johannes att läsa och skriva samtidigt med sonen.

August Sandfrid Carling som var ledamot i styrelsen för Räddningsinstitutet 1912-1914. Han ritade från 1909 dessutom nya byggnader för hästar, kor, höns, svin och verkstad för skomakeri för Räddningsinstitutets räkning. Carling var bondpojk frön Göteve utanför Falköping och  gick först efter folkskolan hos en folkskolelärare och bättrade på kunskaperna i matematik och fysik, sedan fortsatte han och gick verkstadsskola i Filipstad. År 1897 sökte han in på Chalmers tekniska läroanstalt, lägre avdelningen och sedan på den högre avdelning och tog examen på väg- och vattenbyggnads teknisk  linje där. Han arbetade i Strömstad som stadsingenjör efter Chalmers till 1912. Från 1912 till 1919 var han stadsingenjör i Vänersborg och 1919-1942 var han byggnadschef i Trollhättan. Han var född 1877 och dog 1945.
Skyddshemsbyggnaden m m bygds
Vrångsholmen kan ses som enda stor byggarbetsplats under hela tiden som det drevs 1910-1940.
Hus byggdes och byggdes till och omändrades, vägar byggdes och markområden och vattentäkter anlades. Installationer av tillkommande utrustning gjordes. Den ständiga byggnadsverksamheten påverkade pojkarna och gjorde så att de kände att dom blev lite av byggnadsarbetare. Kännedomen av byggnadsverksamhet i unga år var positiv. Redan driften av jordbruksfastigheten Vrångsholmen var en stor belastning men mångfalden av byggnadsverksamheten påverkade dem faktiskt i positiv riktning.

Byggandet av skyddshemmet startades omedelbart efter att anbudet hade antagits. Grunden anlades av hyggen granitsten utvändigt, medan muren på insidan gjordes av kilad sten eller skrotsten och mellanutrymmet fylldes med skärv, makadam och grus för att ge isolering mot kylan.
På översidan murades det med cement, så att det under fönsterna blev breda murar. På insidan murade man sedan med tegel  till överkant fönstren. Källarens mellan väggar gjordes som tegelväggar. Graniten togs inte från egen fastighet som var vanligt i bygden. Jag har gått i berget på fastigheten och har inte kunnat finna något stenbrott som talar för det. Det troliga är att stenen togs från någon brott i skyddshemmets närhet, och dom var ju många.

När sten togs ifrån stenbrott utanför fastigheten måste de fraktas med häst och vagn eller via pråm sjövägen, och därifrån upp till skyddshemmet med häst och vagn. Det är möjligt att stenen inte är tagit från trakten. Så t ex togs stenen när gamla Svinesundsbron  byggdes inte från trakten. Det första alternativet är det mest troligaste. Om transporten skedde på så sätt var det troligaste ett det skedde med tvåspans hästar och endast ett eller ett par stenblock åt gången. Då stenblocken staplades på höjden gjordes det med hjälp av enkla  kranar  (typ stubbrytare) med taljor och krokar eller kättingar. De murades upp av stenarbetare från trakten.

När grundmuren var klar vidtogs byggande av liggtimmerväggarna , i första och andra våningen  och sammanfogades  samman med slätknut av laxknutstyp. Jag har funnit denna knut typ på vindsvåningen där den användes för att bygga väggarna till ett gästrum  men inte längre ner i byggnaden på grund av de är täckta  av träpanel, men slätknut är det, enär det inte finns några knutlådor på huset.

Fura har alltid varit det vanligaste trädslaget vid timmerbyggen i Sverige. Om det väljs med omsorg är det mycket varaktigt och röttåligt byggnadsmaterial. Granen anses vara mindre rött beständigt, fast den användes i trakter där det finns stort granbestånd. Det var det stora granbeståndet som blev avgörende. I Lur socken där virket troligen kommer ifrån finns det stort granbestånd. Möjligen har det tagits  från Bergs gård i Lur  socken som hade liggtimmer i staplar. Det måste vara tort, staplat och skrätt och knutarna var formade så det bara gick att plocka ner det och sätta upp det med tanke på den korta byggnadstiden.

Väggarna på gavlarna gjordes av liggtimmer upp till andra våningen, och klädes med granbräderna på vindsvåningen. Även takkuporna klädes  med granbräder på takkupornas ytterväg.  Timmerväggarna klädes utvändigt med entums granbräder och granläckt. Väggarna klädes med pärlspåntsfaner

Bjälklagen gjordes av timmer och golvet utgjordes av golvbräder av gran i alla våningar. Och taket mellan våningarna gjordes av pärlspånt i alla våningar.

Takstolarna gjordes av granvirke. Taket täcktes med bräder och lockbräder. Som takbeklädnad användes tegel från Norge.

Timmermännen hade byggmästare Andersson troligen med sig från Göteborg, där han under landshövdingebyggnadstiden kom i kontakt med alebönderna som byggt väldigt mycket i Göteborg. De fanns sedan i Strömstad under den omfattande byggnadstiden efter stadsbranden där 1920. Alebönderna använde laxknuten vilket talar för att det var dom som byggde. Om inte alebönderna blev arbetskraften för timmerbygget, så var det folk från bygden  som byggde skyddshemmets timmerväggar. Varje man i bygden var insatt i timmerbygge. Byggmästare Andersson hade över sin trävarufirma på Torskholmen goda kontakter med tänkbara trävaruleverantörer.
                                                                        
Under byggnadstiden inträffade två händelser som påverkade bygget. Väderleksförhållandena var
under hösten 1909 så svåra att byggnadskommittén måste medgiva ett avbrott i arbetena och de sade att de skulle startas så tidigt på våren 1910 så att byggnaden var klar enligt byggnadskontraktet.

Storstrejken inledes 4 augusti 1909. Nära 300 000 arbetare var i strejk eller lockout. 3 september började LO avveckla strejken mot arbetsgivarna som står utanför SAF. Den 29 september beslutar LO att koncentrera striden mot gruvor, järnverk och industri. Antalet strejkande minskade. Det är möjligt att det var stenarbetare och timmermän  som strejkade vid Vrångsholmsbygget på hösten 1909.

Vid anbudsförfrågan förelåg både byggnadsritningar och arbetsbeskrivningar. Jag har inte kunnat finna några arbetsbeskrivningar. När Celsius lämnade anbud på VVS-arbeten använde dom sig av byggnadsritningar enligt statens normalplan där dom hade ritat in de arbeten som dom offerrat. Det sägs att styrelsen hade godkände dem med vissa ändringar, men vad för ändringar är svårt att säga.  Det är ju planändringar på alla plan. Byggmästaren kunde ju under bygges gång göra ändringar, det var ju vanligt på den tiden. Dom ritningar som jag framgent använder är dom från år 1924, men dom kan ju vara ändrade av den arkitekt som ritade dom då.1940 finns ritningar lika 1924 års ritningar utöver att en utanpåliggande trappuppgång ritats dit som förändra planlösningen i viss mån.

Uppvärmningen av Vrångsholmen skyddshem skedde med centralvärme enligt K B Celsius anbud. Då igen elström och ingen eldriven cirkulationspump fanns , fick cirkulationen av vattnet ske med termosifonverkan. Centralvärme var tidigt då, det var vanligt först att centralvärme kunde användas omkring 1920 i storstäder.

Pojkarna flyttar in på skyddshemmet

När skyddsbyggnaden stod klar uppfördes  en byggnad vid hemmets brygga för upplag av kol cokes. Denna byggnad inrymmer även ett avklädningsrum för pojkarna vid badning i öppen sjö.

För förvaring av fotogen iordningställdes ett rum vid  ett överhäng av ett berg. Det användes under tiden då fotogenlampor användes1910-1924för upplysning och även från 1924-1929 för bränsle till för förbränningsmotorn till Delco-Light anläggningen. Från och med 1929 då Vrångsholmen blev anslutet till Bohusläns elnät användes det för förvaring av svagdricka.

Man uppförde en uthusbyggnad en 10 m. lång och7 m. bred byggnad inrymmande ved- och kolbodar samt utrymmen för skomakeri, klosetter och hemmets brandredskap m m. Veden som sågades på vedbacken framför anstaltsbyggnaden måste förvaras tort. Dassen var livsviktiga för pojkarna och brandredskapen var viktiga för brandsäkerheten. Skomakeriet var viktiga för grabbarnas fötter. Inte minst kläm- och trampskador var vanliga i jordbruks- och vägbyggnadsarbete. Styrelsen såg tillverkning av sko så viktigt att de en gång anställde en skomakare i stället för folkskollärare.


Styrelsen beslöt vid 1909 års slut att från 14 mars 1910 själv övertaga lantbruket å det nyinköpta
Vrångsholmen och en rättare anställas . Den gamla mangårdsbyggnaden , som fanns vid
Vrångsholmen togs i bruk såsom rättarbostad, sedan den genomgått välbehövlig reparation.
Styrelsen  beslöt att anstalten på Hisingen av ekonomiska skäl inte skulle fortsätta sitt arbete, sedan
hemmet på Vrångsholmen trätt i verksamhet.

Då skyddshemmet blivit förlagt på ett stort avstånd frön Göteborg hade styrelsens ledamöter ej så
stora tillfällen att besöka anstalten. Med anledning därav beslöt styrelsen att uppdraga åt en av sina
ledamöter att såsom verkställande direktört ha närmaste uppsikten över skyddshemmet, regelbundet besöka det  en a två gånger i månaden samt när något särskilt ärende det föranleder övervaka och förmedla alla inköp för anstalten och ge föreståndaren råd om skötandande av skyddshemmets förvaltning. Till detta uppdrag utsågs grosshandlare Hugo Andersson.

Under sommaren 1910 överförs inventarierna från anstalten på Hisingen dels med järnväg dels sjöledes till Vrångsholmens skyddshem. Den 20 juli avreste samtliga å Räddningsinstitutet då intagna 22 pojkar under lärarnas ledning från Lillhagens järnvägsstation å Bohusbanan till Mjölkeröds hållplats å samma järnväg för att taga det nya hemmet i besittning.

Jordbruket å Vrångsholmen befann sig  vid tillträdet i stor vanvård  varför det gällde att genom ett planmässigt och ihärdigt arbete försöka höja dess standard. Det var ej endast egendomens låga kultur  som skulle höjas utan trädgården skulle nyanläggas. Ett område av ungefär 1 ¾ tunnland närmast omkring hemmet har under 1911 anlagts till trädgård och där planterats 125 frukttråd, 330 bärbuskar av olika slag förutom många häckplanter prydnadsbuskar och skyddsträd. Vidare har pojkarna under rättarens ledning upptagit 3.000 meter diken och lagt ner cirka 7.000 dräneringsrör. Dessutom har pojkarna deltagit i arbete med byggande av vägar. Utfarts vägen har ombyggts på en sträcka av 420 meter och en ny väg har anlagts frän stallgården genom  trädgården till hemmets båtbrygga, en sträcka av 575 meter, till vilket åtgått 790 kub.m. sten som av pojkarna nedforslats från det intill liggande berget.

Därefter måste styrelsen ta i tu med ladugårdens ombyggnad. Denna var nämligen mycket nersliten och trång. Under år 1911 blev därför efter  ritningar av A.Carling nya stallbyggnader för kor, hästar och svin uppförda. Kostnaden för dessa arbeten uppgick till nära 12 tusen kronor. Arbeten som troligtvis gjordes av byggmästare Andarsson på löpande räkning. Gårdens smedja sattes genom reparation i brukbart skick.

Gårdens kreatursbesättning utgjordes vid slutet vid slutet av 1911, det första arbets- och brukningsåret, av 3 hästar, 8 nötkreatur, 12 svin samt höns och kaniner.

Då egendomen Vrångsholmen inköptes av sällskapet, omfattade den 20 tunnland åker jämte skog och betesmark. De ekonomibyggnader fanns då, ansågs då efter omändringar rymliga och väl tilltagna. Men redan 1912 utvidgades  jordbruket av närbelägna egendomen Nedergården varigenom åkerarealen ökades med omkring 16 tunnland. På grund av detta förvärv blev de i första hand använda husen otillräckliga, varför en lada måste  tillbyggas och utvidgas.
 1914 anordnades en idrottsplats där fotbollspel ofta utövades. ”Vrångsholmspojkarna” blev mycket bra och spelade i en serie i Bohuslän. När de spelade mot andra lag i Grebbestad och andra order möte polisen upp och såg till att pojkarna inte ställde till bråk och  inte rymde. Under åren har en skjutbana anordnas där pojkarna utövat målskjutning med luftgevär. Vid anstalten anskaffades
en mindre roddbåt där pojkarna fiskade småtorsk och vittling
År 1915 såldes sällskapets fastighet å Hisingen till Göteborgs stad för en köpeskilling av 325.000 kronor. Samma år byggdes ett nytt modernt hönshus.

Skyddshemmet å Vrångsholmen var från början beräknat för ett 30-tal pojkar, men under 1915 mottaga omkring 40 stycken som skyddshemmet var beräknat för. Alla dessa pojkar rekryterades från staden Göteborg. År 1915 undergick sällskapet namnförändring, så att benämningen Räddningsinstitutet å Hisingen utbyttes mot namnet. Rättningsinstitutet i Göteborg. Samma år den 4 maj antogs nytt reglemente för institutet, vilket godkändes av Göteborgs stadsfullmäktige samt fastställts av Kungl. Maj:t.

År 1916 omändrades ladugården och utvidgades samt uppfördes nytt stall. Samma år anordnades en ny brunn samt vattenledning och självtryck. En uppsyningsman anställdes 1916 med placering i Göteborg för att vara stöd åt utskrivna elever men även kunna ingripa när hjälp behövdes

År 1919 utvidgades jordbruket ytterligare genom inköp av egendomen  Gullholmen, vars manbyggnad flyttade till Vrångsholmen, varefter hela åkerarealen omfattar ungefär 65 tunnland jord av god beskaffenhet.

I mars 1919 ”kom en mycket ovälkommen gäst, den spanska sjukan”. Hela personalen utom” den nytillkomne läraren” och alla pojkarna angreps av sjukdomen. Samtliga tillfriskade! I augusti samma år företogs en skolresa till det nybyggda Göteborg och Bohusläns skyddshem Gräskärr i Uddevalla, som inte hade mottagit någon elev ännu.

Sedan genom en lag av den 6 juni 1919 varje län och stad, som ej deltager i landsting ålagts att inrätta skyddshem för vanartade barn har Göteborgs stadsfullmäktige gjort framställning om att få begagna Vrångsholmens anstalt för sådant ändamål, har sällskapet tillåtits att utvidga Vrångsholmen genom tillbyggnader i den utsträckning att där kunna mottaga intill 70 st elever. För realiserande av detta önskemål  tillsattes en byggnadskommitté, vilken erhållet att för styrelsen framlägga plan rörande erforderlig utvidgningar och kostnader härför. I samband härmed skulle hos styrelsen länge närd önskan kunna förverkligas, nämligen införande av yrkesutbildning i vissa fack, till vilka flertalet pojkar sökt sig efter utskrivningen från hemmet, Härigenom skulle deras utkomstmöjligheter ökas och frestelsen för dem att försöka sig i alla möjliga yrken utan att stanna i något väsentligen något minskat.

Under vistelsen å Vrångsholmen få pojkarna i huvudsak syssla med skolarbete, jordbruk med ladugårdsskötsel, trädgårds arbete med slöjd. Skolarbetet omfattar de vanliga folkskoleämnena sant den teoretiska undervisning för det praktiska arbetet. Fortsätningsskolan kom 1918 och hade en allmän linje och en linje som behandlade jordbruk. Vid Vrångsholmen använde skogs- och jordbruksvarianten.

Då pojkarna skulle konfirmeras. Kunde få konfirmationsundervisning å hemmet eller med församlingens konfirmander av någon av ortens präst

Särskilt under krigs- och krisåren försvårades arbetet å hemmet i hög grad därigenom att många av de intagna eleverna visade sig vara av besvärlig art. Tidigare hade de flesta av pojkarna utgjorts av skolkare och lättingar, varför under krisåren anstalten fick mottaga många pojkar, som gjort sig skyldiga till svårare förseelse såsom stölder och inbrott eller i andra avseende blivit förhärdade i det onda. Den allmänna brottsligheten ökade mycket under dessa år, vilket märktes även vid Vrångsholmen. Rymningar förekom oftare så anstalten skaffade en polishund för uppspårande av eventuella rymmare. Man fotograverade alla elever för att underlätta efterspanande av eventuella rymmare. Den höga belastningen innebar att eleverna skrevs ut efter kortare  tids vistelse på- hemmet än förut brukade ske. Det visade sig att pojkarna trots den kortare vistelsen hade årerfallit  till brott  bara med 18% under åren 1913-1920.

1920 uppfördes en lada samt ettmodernt gödselhus, varjämte inköptes ytterligare omkring 3 tunnland jord för att delsavrunda egendomen och dels tillförsäkra anstalten rikligt med vatten vid eventuell utvidgning..

Vid slutet av 1921 utgjorde  gårdens kreatursbesättning ab 6 arbetshästar, i ungsto, 1 föl. 17 kor, 6 kvigor, 9 kalvar, 2 suggor, 18 grisar, 77 höns och en polishund. Mjölkmängden översteg52.000 kg, varjämte trädgården lämnade produkter omkring 700 kronor.

Räddningsinstituret ritade förslag på nya skyddshemsbyggnader

Ungefär samtidigt med inköpet med  Lingatan 1920,  som jag har berättad tidigare, beslöt styrelsen för Räddningsinstitutet att ta utvidgning av skyddshemmet å Vrångsholmen på egen hand. Man tillsatte en byggnadskommitte vilken erhöll i uppdrag att till styrelsen framlägga fullständig plan för erforderliga utvidgningar och kostnader därför. I samband härmed skulle hos styrelsen länge närd önskan kunna förverkligas, nämligen införande av yrkesutbildning i vissa fack. Det blev ett halvhjärtat försök att utvidga Vrångsholmen, då 1920  den s k fredskrisen var över.

1921 lätt räddningsinstitutet en ritare eller tekniker skissa på en ny byggnad för Vrångsholmen. Han ritade förslag till planer för ett tvåvåningshus som aldrig kom att genomföras. Det framgår inte att förslaget skulle ersätta Vrångsholmens skyddshem eller det skulle vara en ny byggnad.

1922 ritade Hugo Torulf fasaderna på en trevåningsbyggnad för Vrångsholmens skyddshem. Hugo Torulf hade tidigare ritat posthuset    Drottningstorget i Göteborg som stod klart 1925 och som i dag är ombyggt till ett lyxhotell. Det  framgår inte om den ritade byggnaden skulle ersätta den befintliga, eller om den skulle byggas  som ett komplement till denna. Byggnaden är mycket lik Lingatans mangårdsbyggnad och det är därför tänkbart att skyddshemsbyggnaden för pojkar skulle ha samma byggnadsstil som skyddshemsbyggnaden för flickor. Byggnaden byggdes aldrig.

1924 ritade en göteborgsarkitekt ett om- och  tillbyggnadsförslag av skyddshemsbyggnaden på
Vrångsholmen. Tillbyggnaden gjordes aldrig, men det föreslagna utvändiga trapphuset byggdes och planändringen gjordes så att sovsalarna blev fler.

I samband med att skyddshemmet fick fler sovsalar aktiverades pojkarna till att skissa  små sovrum
för att göra sovställena trivsammare. Byggande av små sovrum blev aldrig av.

Det ritade utanpåliggnde trapphuset i murverk byggdes så pojkarna fick närmre tall dassen i
byggnaden  framför och
personalen snabbare kunde nå brandsläckningsmateralen som fanns i huset
framför.

  Torsten Sigfridsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar