måndag 18 november 2013

Bråken blir bara värre och värre

Det bråkas i nästan varje kommun nu. Bråk som gör att politiker och tjänstmän får ägna sig åt helt annat än de borde. Kommunalråd och höga chefer ska inte behöva ägna sig åt att leta kvitton för några hundringar som i Göteborg eller jag mobilräkningar som i Uddevalla.
Det borde vara en självklarhet för alla att inte fuska med skattepengar (och inga andra heller för den delen). Kanske borde vi återinföra sjunde budet i praktisk gärning: Du ska inte stjäla. I min generation lydde vi detta visa bud.
Senaste dagarna har jag läst om skandaler och bråk i nästan varje kommun. I Lerum är alliansen splittrad om budgeten igen och bråkar som aldrig förr. Det är inte mycket kvar av klok ledning i toppen när inte "regeringen" kan vara sams i viktiga pengafrågor. På Tjörn anklagas de två tyngsta oppositionspolitikerna för att sprida rädsla bland medarbetarna  I ett anonymt brev till kommunchefen från medarbetare i kommunen sägs bl a : Medarbetarnas kontakter med politikerna Benny Andersson och Benny Halldin har spårat ur fullständigt, anställda ska inte behöva känna sig rädda i mötet med poltiker och en rad andra problem. I Kungsbacka har tre personer omplacerats, tre uppfattar sig som kränkta och förvaltningschefen har polisanmälts. Situationen på tekniska förvaltningen blir bara värre och värre. En kvinna blev sjuk och vid återkomsten efter några dagar var lösenord i datorn utbytt och arbetsuppgifterna ändrade. Hela hösten har det pågått så här.
I Orust kommun har bråket pågått länge och politiker tvingats gå.  I Färgelanda avgår eller avskedas höga tjänstemän på löpande band.  I Lysekil tvingades kommunalrådet att gå i det bråk som pågått en längre tid.
Norrut i Bohuslän verkar det bättre.
Det stundar nu val och väljarna vill givetvis veta vad poltikerna har för för visioner för kommande mandatperioden. Det får man inte veta nu utan bara att det bråkas på alla nivåer.
Många av dessa politiker och tjänstemän är säkert mycket duktiga men hindras nu att blomma ut på grund av oförklarligt klantigt beteende.  Chefredaktör Peter Hjörne skriver i sin ledarkrönika i söndags i GP mycket kloka ord om hur det står till i Göteborg.  Skickliga företagsledare och IFK-ordförande tvingas bort för ett kvitto på 500 kr. Är det rimliga konsekvenser och hur kommer det att påverka dagens ledare.

Jag återger delar av denna krönika här:

Vi måste ge saker dess rätta proportioner och inte själva köpa bilden av en stad på dekis, skriver Peter Hjörne.
Att det blåser i Göteborg är ingen nyhet för oss som bor här. Det bästa man säga om det är att det är uppfriskande. Att det blåser i Göteborg kommunalpolitiskt är tyvärr heller ingen nyhet längre, men det är inte uppfriskande. Det är bekymmersamt av flera skäl: Det skadar medborgarnas förtroende för samhällsinstitutionerna och för politiken. Det riskerar också att skada stadens anseende bortom skansarna.
Dessutom skymmer de återkommande affärerna sikten för viktigare saker. Jag menar inte att etikfrågorna inte är viktiga. De är i själva verket fundamentet på vilket ett gott samhälle byggs. Men om stadens toppolitiker med jämna mellanrum måste hantera större eller mindre skandaler, så säger det sig självt att affärerna står i vägen för många andra frågor.
Vi riskerar därmed att hamna på efterkälken. Medan Stockholm ångar på och väntas vara Europas snabbast växande huvudstad till 2030 så är vi upptagna av kvittomygel. När vi borde syna och diskutera kvalitet i skolor, äldreomsorg och sjukvård, stadsbyggnad, infrastruktur, trafiksituationen, kompetensen i upphandlingar, forskning, näringslivsklimat och sjöfartens och hamnens framtid så pratar vi svarta fritidsbåtplatser och alkohol i representationen.
Så det är flerfaldigt angeläget att komma till rätta med de missförhållanden som onekligen finns. Men det är också viktigt att ge det som händer eller synes hända rätt proportioner. Är Göteborg verkligen så korrupt och illa skött som en del vill påstå?
Inga-Britt Ahlenius, gästprofessor vid Göteborgs universitet och tidigare chef för Riksrevisionsverket, sågade i två artiklar på GP Debatt i veckan, Göteborg jämns med fotknölarna. Några axplock:
”Göteborg har gett vanskötsel och korruption ett ansikte. Den senaste veckans rapportering bekräftar bilden – den av moraliskt förfall och kulturkollaps i skötseln av rikets andra stad” och ”Att Göteborg på egen hand skulle kunna förändra denna kultur, åstadkomma ett paradigmskifte, tro jag inte ett ögonblick på.”
Och jag tror inte för ett ögonblick att det står så illa till, inte heller tror jag att Göteborgs stad är oförmögen att komma till rätta med problemen. Därmed inte sagt att Ahlenius inte har rätt på en rad konkreta punkter.
Den senaste tiden har insändarsidor och sociala medier översvämmats av en upprördhet och en hätskhet som många gånger saknar proportioner. Det är som om Göteborgs kommun vore ett korrupt träsk befolkat av mafioso och som om de som begått felaktigheterna vore våldtäktsmän, knarkförsäljare och yxmördare. Det talas om korruption som om Göteborg vore Afghanistan, Nordkorea eller Somalia, de tre länder som ligger sämst till i Transparency Internationals index över korruption i offentlig sektor (Danmark ligger bäst till och Sverige fyra av 176 länder).
Göteborgs stad har en omsättning på 34 miljarder kronor och nästan 49 000 anställda. Det är givet att den verksamheten måste skötas med stor skicklighet och med hög moral. Men det är också givet att det finns några ruttna ägg i varje korg. Fel går att finna överallt, vilket inte innebär att hela systemet är korrupt eller illa skött. Det skulle förvåna mig storligen om det inte hittades ett och annat felaktigt kvitto om Uppdrag Granskning satte luppen på Stockholm eller Malmö.
Anneli Hulthén, Mats Pilhem och Kia Andreasson redogjorde i en debattartikel i GP för vad som faktiskt görs och gjorts för att förbättra styrning och moral i Göteborg. Det gjorde också stadsdirektören Bengt Delang. Mycket görs, mer kommer att göras! Räcker det? Är det tillräckligt genomgripande? Det återstår att se men förändringsarbete tar tid och kräver uthållighet.
Göteborg är en bra stad i många avseenden och mycket talar för vår stad framgent. Det får inte solkas eller skymmas av oegentligheter och mygel. Men vi måste också ge saker dess rätta proportioner och inte själva köpa bilden av en stad på dekis. Vi får inte bli så rädda av det som hänt att det enda vi gör är att undvika misstag, finna fel och kontrollera. Så bygger man inte stad!
Och kom ihåg vad IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre sa, visserligen om sitt lag, men det stämmer också på vår stad: ”Att orka studsa tillbaka är Göteborgs storhet”.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar